Hem |

Absorption/absorberad:

i läkarvetenskapen, upptaget av ett läkemedel [lægemiddel] i blodströmmen.

Adduktor:

Muskler som rör [bevæger] en del av kroppen in mot mitten.

Afasi:

En defekt eller förlorad förmåga [mistet evne] att tala eller skriva, och förlorad förmåga att förstå talat eller skrivet språk, p.g.a. skada eller sjukdom [sygdom] i hjärncentran.

Agonister:

Ett läkemedel som stimulerar fysiologisk aktivitet vid cellernas receptorer, och som därigenom sätter igång ett biokemiskt svar.

Akut:

Något som har ett kort och relativt allvarligt förlopp.

Alleler:

Vilket som helst av ett antal av två eller fler olika [forskellige] gener som upptar samma plats (locus) på en kromosom.

Aminosyra:

alla syror som innehåller en aminogrupp, vilken består av kväve [kvælstof] tillsammans med väte [brint, vannstoff]. Alfa-aminosyror är alla proteiners byggstenar.

Anatomisk:

gäller kroppsstrukturen.

Ärftlighet [arvelighed]:

ärftlighet är anskaffandet av egenskaper eller kvaliteter genom överföring från förälder till barn. Mendel beskriver två lagar [to love]: pariga gener ("alleler") som delar sig från varandra och går till olika [forskellige] könsceller, och gener som inte är alleler vilka fördelas till könscellerna oberoende av varandra.

Ansiktspares:

en sjukdom som involverar ansiktsnerven och som förlamar [lammer] ansiktets ena sida.

Antagonister:

En substans som verkar motverka effekten av en annan substans, i likhet med ett läkemedel som binder till en cellreceptor utan att utlösa ett biologiskt svar.

Antibiotisk:

En kemisk substans som framställs av en mikroorganism vilken förmår hämma tillväxten hos andra mikroorganismer eller döda dem.

Antigen:

En molekyl som sätter igång bildningen [dannelsen] av en antikropp.

Antikolinerg:

Ett medel som blockerar parasympatiska nerver.

Antikropp:

ett Y-format protein som utsöndras av immunocyter; också kallad immunoglobulin. Varje antikropp är specifik för ett visst antigen (ett ämne [stof] som utlöser ett immunsvar) och kan motverka effekten av antigenet.

Asymptomatisk:

Visar inte [ikke] eller ger [giver] inte symptom.

Ataktisk:

dåligt koordinerade rörelser [bevægelser]

Atom:

Den minsta del i vilken ett ämne [stof] kan sönderdelas, med en positivt laddad kärna med protoner och neutroner och ett elektronmoln [-sky] runt om. Atomen är så liten [lille] att en enda [eneste] vattendroppe [vanddråbe] har mer än en miljon miljon miljard atomer.

Atrofi:

En cell, vävnad [væv] eller organ som förtvinar [svinder] eller minskar i storlek [størrelse].

Autoimmun:

En sjukdom [sygdom] där det mänskliga immunsystemet börjar reagera mot de egna vävnaderna [væv].

Autonoma nervsystemet (ANS):

Neuron (nervceller) som inte kontrolleras med medvetandet [bevidstheden]. CNS är uppbyggt av två motsatta delar: sympatiska och parasympatiska nervsystemet. Det sympatiska nervsystemet ökar [øger} hjärtfrekvensen, drar [trækker] samman blodkärl [kar] och förhöjer blodtrycket. Det parasympatiska nervsystemet saktar ner [sagtner] hjärtfrekvensen, förhöjer tarm- och körtelaktiviteten [kirtel-] och slappnar av sfinktermuskler.

Axon:

Den långa, trådliknande del på nervcellen som sticker fram ur [frem af] cellkroppen. Axonet är specialiserat på signalöverföring. Vid axonets ände överförs nervimpulser till andra neuron eller till effektororgan.

B-celler:

En typ av lymfocyt som normalt är inblandad i produktionen av antikroppar för bekämpning av infektioner. Den är ett förstadium till en plasmacell. Vid infektioner delar sig enskilda [enkelte] kloner av B-celler och ombildas [omdannes] till plasmaceller, vilka framställer stora mängder antikroppar mot ett specifikt antigen eller en främmande mikroorganism. Denna ombildning [omdannelse] sker i samverkan med lämpliga T-hjälparceller.

Barbiturater:

En kemikalieklass som används som lugnande [beroligende] medel, sömnmedel [søvn-], narkosmedel och antiepileptika.

Bas:

ett ämne som bildar [danner] salter genom förening med syror. Adenin, tymin, guanin och cytosin är kväveinnehållande [kvælstof-] baser och ingår bl.a. i DNA- och RNA-molekylerna.

Benign (godartad) MS:

kännetecknas av två [to] eller fler attacker [angreb] med remissioner och fullständigt tillfrisknande [helbredelse] med obetydligt eller inget handikapp. Attacker kan ske med flera års mellanrum vilket gör diagnosen svår att ställa. Cirka 25% av alla med MS har benign MS. Vissa personer med benign MS kommer efter hand in i en progressiv fas. Benign MS är en av fyra MS-typer (primärt progressiv, skovformad [anfaldsvis], sekundärt progressiv).

Bensodiazepiner:

en läkemedelstyp som bl.a. används för behandling av ångest [angst].

Beta-blockerare:

En stor grupp läkemedel [lægemidler] som utövar sin verkan [deres virkning] genom att blockera specifika receptorer i nervsystemet. Deras effekter är bl.a. nedsatt hjärtfrekvens, nedsatt blodtryck och dämpad ångest [angst].

Beta-interferon:

ett naturligt ämne [stof] som spelar en viktig roll för immunförsvaret, och som kan framställas med metoder hämtade från rekombinationsteknologin.

Biologisk aktivitet:

en molekyls förmåga [evne] att ge upphov till en specifik biologisk effekt.

Biologisk:

tillgänglighet: kroppens tillgång till ett läkemedel i en form som cellerna kan använda.

Blindtest:

när klinikerna undersöker pålitligheten och giltigheten hos EDSS får de inte tillgång till tidigare [tidligere] testresultat för att garantera deras aktuella bedömnings objektivitet under prövningen.

Bolus:

en liten [lille] mängd av ett läkemedel.

Bråckbildning [brokdannelse] (hernia):

framträngande vävnad [væv] genom en öppning [åbning] i ett membran, muskel eller ben.

Centrala nervsystemet (CNS):

hjärnan och ryggmärgen [rygmarven] utgör tillsammans CNS.

Centrifugering:

att vid höga hastigheter rotera celler eller annan materia tills centrifugalkraften skiljer partiklarna eller vätskorna [væskerne] efter vikt [vægt] eller täthet. Tyngdkraftens vanliga verkan förstoras genom förloppet.

Cerebrospinalvätska (likvor):

vätska runt hjärn- och ryggmärgsvävnaden [rygmarvsvæven] som skyddar [beskytter] och ger näring åt nervsubstansen i CNS.

Chromatografi:

att separera lösta substanser som proteiner, DNA eller RNA efter storlek [størrelse] eller elektrisk laddning genom den sträcka de färdas över en yta [overflade]. Uppdelning av färgerna [farverne] i svart tusch med hjälp av läskpapper [klatpapir] är en enkel form av chromatografi efter vilken den har uppkallats (från grekiskans khroma, eller färg).

Cytokin:

signalmolekyler som förmedlar samspelet mellan cellerna. Exempel på dessa är interferoner (IFN), tumörnekrosfaktorer (TFN), interleukiner (IL) och tumörtillväxtfaktorer (TGF)

Cytoplasma:

innehållet i en cell, exklusive kärnan

Däggdjursceller [Pattedyr-]:

vissa celler som har isolerats från däggdjursvävnad kan odlas [dyrkes] industriellt. T.ex. [f.eks.] livmoderceller från hamster.

Demyelination:

förstörelse [ødelæggelse], borttagning eller förlust [bortskaffelse eller tab] av en nervs eller nervers myelinhölje [-hylster].

Deoxyribonukleinsyra (DNA):

DNA bildas av kärnsubstans i cellen och innehåller cellens genetiska kod eller information. Den är uppbyggd av två [to] spiralformade nukleinsyresträngar i en dubbelhelix. DNA har uppkallats efter sockerkomponenten deoxyribos.

Depå:

ett läkemedel som har förberetts som oljeaktig lösning för långsam frisättning efter injektion

Differentialdiagnos:

att identifiera eller särskilja tillstånd eller sjukdomar som har viss likhet med varandra. Diagnosen utförs ofta genom uteslutning [ved udelukkelse].

Distribution:

i läkarvetenskapen, leverans av läkemedlet [lægemidlet] runt om i kroppen, antingen [enten] via blodomloppet eller lymfan

Dizygotisk:

tvillingar som är en följd av två [to] separata zygoter, eller två separata ägg som har befruktats av två separata spermier. De kan vara alla kombinationer av kön (två manliga, två kvinnliga, en av varje [hver]).

DNA-ligas:

ett bakterie-enzym som klistrar (binder samman) DNA-fragment ände till ände i en lång kedja [kæde].

Dysartri:

bristfälligt uttal p.g.a. störd [forstyrret] muskelkontroll som har uppstått genom en skada på centrala eller perifera nervsystemet.

E. coli:

Bakteriestam som förekommer naturligt i människans tarmsystem och som i de flesta fall gynnar [fremmer] dess normala funktion.

Elektroencefalogram (EEG):

en diagnosundersökning som mäter [måler] hjärnans elektriska aktivitet.

Elektrofores:

en teknik som används för att skilja molekyler eller proteiner från varandra i en lösning. Då molekyler har en positiv eller negativ laddning kommer [vil] proteinerna eller molekylerna att röra [bevæge] sig i en hastighet som är beroende av deras laddning, form och storlek [størrelse].

Elektrisk retningspotential:

användningen av elektroder för att mäta [måle] nervernas elektriska aktivitet.

Endoplasmatiska retikel:

ett nät av membran nära cellkärnan. Till detta är ribosomerna knutna, vilka packar in proteiner med kolhydrater i ett förlopp som kallas glykosylering.

Enzym:

ett protein som påskyndar en viss biokemisk reaktion flera gånger om (en organisk katalysator), utan att själv förändras. De flesta enzym har dessutom en en extra del som innehåller ett reaktivt mineral, t.ex. [f.eks.] järn, zink eller koppar [kobber].

Etiologi:

orsaken till en sjukdom [sygdom].

Exkretion:

eliminering av substanser ur [ud af] kroppen, antingen [enten] via urinen, avföringen eller andra metoder.

Experimentell allergisk encefalomyelit:

En autoimmun sjukdom [sygdom] som kan framkallas i flera olika djurförsök [forskellige dyreforsøg]. Ibland [indimellem] använd som en modell för demyeliniserande sjukdomar, trots att detta inte är helt klart utrett.

Extensor:

en muskel som sträcker en del av kroppen.

Factor VIII:

en blodfaktor som medverkar vid blodets koagulation. Faktor VIII-brist [mangel] leder till koagulationsstörningen [forstyrrelsen] hemofili. Denna kan botas med rekombinant faktor VIII.

Fagocytos:

den procedur som celler använder för att sluka [sluge] material och innesluta det i en vakuol (fagosom) i cytoplasman.

Farmakodynamik:

de effekter som ett läkemedel har på människokroppen. Man kan tänka på det som "vad läkemedlet gör med kroppen", till skillnad [forskel] från farmakokinetik ("vad kroppen gör med läkemedlet").

Farmakokinetik:

"farmako" betyder läkemedel och "kinetik" betyder rörelse [bevægelse]. Detta är studien av ett läkemedels absorption, distribution, metabolism och utsöndring. Man kan tänka på det som "vad kroppen gör med läkemedlet", till skillnad [forskel] från farmakodynamik ("vad läkemedlet gör med kroppen").

Fenotyp:

en individs fullständiga fysiska, biokemiska och fysiologiska konstitution, i både genetiskt och miljömässigt avseende [henseende].

Fermentation:

industriell odling [dyrkning] av celler i en näringsbuljong [bouillon].

Fibroblast:

en omogen bindvävscell. Dessa celler bildar [danner] förstadiet till den fibrösa vävnaden [væv], såsom senor, vilken stöder och binder olika [forskellige] vävnadstyper.

Flexor:

en muskel som böjer en del av kroppen.

Formulering:

att bereda ett läkemedel i en form som kan ges [gives] som behandling.

Framhjärnan:

hjärnans främre och största del; innefattar hjärnhalvorna, limbiska systemet, thalamus, diencefalon och hypothalamus samt corpus callosum (hjärnbalken). Framhjärnan kontrollerar som en enhet själslig/intellektuell, sensorisk och motorisk funktion, och styr temperatur, fortplantningsfunktioner, intag av föda, sömn [søvn] och känslor [følelser].

Funktionssystem:

hjärnfunktioner som definieras separat för EDSS-skalans skull.

Fysiologisk:

gäller kroppsfunktionerna .

Gång:

gångartens mönster.

Gen:

arvsanlag och bärare av DNA. Gener är koder vid framställningen av protein.

Genom:

den totala uppsättning av gener som en individ eller cell bär [bærer] på.

Genteknik:

rekombination eller annan förändring av gener genom [ved] bioteknologiska metoder.

Glia:

specialiserad cell som omger neuronen och ger [giver] mekaniskt och fysiskt stöd samt elektrisk isolering mellan neuron.

Gliafiber:

del av gliacellen. Gliacellerna hjälper hjärnans och ryggmärgens [marvens] nervceller, men överför inga nervimpulser

Grå substans:

del av hjärnhalvorna med rikligt med nervcellkroppar och blodkärl [kar].

Glykosylering:

förloppet då kolhydratkedjor [kæder] binder till ett protein för att smälta samman.

Haplotyp:

en uppsättning alleler av en grupp nära kopplade gener, vanligtvis nedärvda [nedarvede] som en enda [eneste] enhet.

Hereditetsbedömningar:

en tabell, kurva, diagram eller lista över en persons förfäder som används i analysen av ärftlighet [arvelighed].

Hjärnbarken:

Hjärnans yttre lager av grå substans, c:a 2 mm tjockt [tykt] och täckande hjärnhalvornas hela yta [overflade]. Hjärnbarken består av neuron (nervceller) och stödceller (gliaceller). Dess funktion är att jämföra information från många olika [forskellige] ursprung, för att upprätthålla själslig och intellektuell funktion (allt som berör iakttagelser, tankar och minnesfunktion).

Heterogenitet:

olikartad [uensartet] sammansättning vad gäller typ eller slag.

Hjärnstammen:

den stjälkliknande del av hjärnan som förenar ryggmärgen [marven] och framhjärnan. Hjärnstammen fungerar som en central relästation; alla nervimpulser som går genom hjärnan och ryggmärgen måste passera genom hjärnstammen för att kroppen skall kunna fungera normalt.

Hjärtarrytmier:

en rubbning av hjärtats elektriska aktivitet som visar sig i form av onormal hjärtfrekvens eller -rytm.

HLA-systemet (human leukocyte antigen):

proteiner på utsidan av kroppens celler som hjälper till att bekämpa sjukdomar. Dessa proteiner skiljer sig från person till person.

Homogen:

sammansatt av liknande eller identiska delar; av enhetlig [ensartet] typ.

Hypoglykemi:

en onormalt låg [lav] koncentration av glukos (blodsocker) i blodet.

Infusion:

vätska [væske] som tillåts strömma i en ven [vene] (intravenös) eller i en muskel (intramuskulär).

Insamlande:

att samla de proteiner som har framställts av odlade [dyrkede] celler i en kultur.

Insulin:

ett hormon som styr kroppens omsättning av socker, och därmed blodkoncentrationen. Brist [Mangel] leder till diabetes. Insulin kan framställas genom genteknik.

Interferon-beta-1b:

en modifierad rekombinant icke-glykosylerad variant av beta-interferon (d v s den har inte [ikke] glykosylerats) vars [hvis] biologiska verkan liknar det naturliga humana beta-interferonet.

Interleukiner:

en grupp molekyler som är inblandad i signaleringen mellan immunsystemets celler.

Intratekal:

innanför en hinna [hinde], som t.ex. CSF (cerebrospinalvätskan) innanför dura mater. Det hänför också till läkemedel [lægemidler] som administreras in i CSF och strömmar runt om ryggmärgen [marven] och hjärnan.

Intravenös:

inuti en ven [inde i en vene] eller vener.

Invaliditet:

all begränsning eller nedsatt förmåga [evne], uppkommen genom [ved] sjukdom eller skada, att utföra en aktivitet på ett sätt som anses typiskt för människor.

In vitro:

i ett provrör [reagensglas] eller annan laboratoriemiljö.

In vivo:

inuti [inde i] den levande kroppen.

Ischemi:

en låg [lav] syrgashalt, vanligtvis genom en blockerad arteriell blodförsörjning eller ett otillräckligt blodflöde [blodstrøm].

Kemisk utfällning:

att fälla ut (eller avsätta) ett tidigare löst protein i form av en fällning genom att ändra lösningens kemiska sammansättning.

Klon:

att göra en identisk kopia.

Klonus:

en typ av rörelse [bevægelse] kännetecknad av snabba muskelsammandragningar [hurtige muskelsammentrækninger] och -avslappningar.

Kodon:

tre baser i DNA, vilka utgör koden för en enskild [enkelt] aminosyra.

Kognitiv funktion:

de intellektuella förmågorna [evner], såsom perception, förnuft, kreativitet, problemlösning och förmodligen intuition.

Kolhydrat:

en sträng av sockerenheter (monosackarid) som förenats i en kedja [kæde] till att bilda [danne] en polysackarid.

Könscellslinje:

ordningsföljden av celler i den direkta linjen från zygot till gamet.

Kontrakturer:

en muskelsjukdom [sygdom] av stelnat högt motstånd mot passiv sträckning.

Kontralateral:

något som uppträder på eller tillsammans med kroppens motsatta sida, såsom smärta eller förlamning [lammelse] på lesionens motsatta sida.

Kontroll:

en deltagargrupp som tjänar som jämförelse [sammenligning] vid en undersökning. Den bör ha samma egenskaper som den grupp som får det testade läkemedlet. Detta kan uppnås genom [ved] slumpvisa urval [tilfældige udvalg].

Kronisk:

varar över lång tid.

Kroniskt progressiv:

allmän beskrivning av både primärt och sekundärt progressiv multipel skleros.

Kultur:

odling [dyrkning] av mikroorganismer eller andra levande celler.

Kurtzke-skalan:

neurologisk bedömningsskala, utformad av John Kurtzke 1955 som "Disability Status Scale"; ligger till grund för EDSS-skalan.

Lateral:

en plats längre från kroppens medianplan eller mittlinje.

Lesion:

ett område av vävnad [væv] med nedsatt funktion, uppkommet genom [ved] sjukdom eller sår. MS-lesioner påträffas i hjärnan och ryggmärgen [rygmarven].

Locus:

den plats [sted] på en kromosom där genen för ett visst anlag ligger. Vilken som helst av en gens alleler kan finnas på denna plats.

Lumbalpunktion:

en punktion i ryggmärgens [rygmarvens] nedre del för att tömma ut ryggmärgsvätska eller injicera bedövningsmedel. Kallas också för spinalpunktion.

Lymfocyter:

en större cellgrupp som deltar i immunsystemet. De finns i blodet, lymfan och lymfvävnaderna [lymfevævene].

Lys:

bristning [brist] av cellmembran och förlust [tab] av cytoplasma.

Makrofager:

specialiserade celler som är inblandade i fagocytosen.

MHC (major histocompatibility complex):

den uppsättning genloci som kodar specifikt för en grupp antigen på cellytan [-overfladen].

Meninger:

membran som skyddar [beskytter] centrala nervsystemet. Det finns tre meninger; det yttersta lagret kallas dura mater, det mittersta kallas arachnoidea (spindelvävshinnan), och det innersta lagret kallas pia mater.

Metaboliter:

alla substanser som har framställts genom ämnesomsättningen [stofskiftet] (metabolismen) eller en metabolisk process. Metabolisera: nedbrytning av substanser genom kemiska reaktioner inuti [inde i] kroppen.

Miktion:

att kasta vatten [lade vandet], urinera

Monozygotisk:

identiska tvillingar. Tvillingar som är en följd av ett enda befruktat ägg (zygot) som har delats i två cellmassor och blivit två individer. Dessa tvillingar är genetiskt identiska och är alltid av samma kön (båda av manligt kön eller båda av kvinnligt kön).

Motoriska nervceller:

nervceller som frivilligt eller ofrivilligt styr rörelseförmågan [bevægelsesevnen].

Multifaktoriell:

ett resultat av händelser med flera faktorer.

Multipel Skleros:

en sjukdom i hjärnan och ryggmärgen [rygmarven] där nerverna har bitvis [pletvis] skadats eller förlorat [tabt] sin isolering av myelin (demyelinisering). Storleken på demyeliniseringen kan variera - från ett knappnålshuvud till en ärta eller större. Symptomen beror på de demyeliniserade fläckarnas [pleters] lokalisering.

Mutation:

en permanent överförd förändring i det genetiska materialet, vanligen i en enda gen.

Myelin:

lager runt om nervcellerna som skyddar [beskytter] och isolerar dem.

Myokardinfarkt:

term för obotlig [ubodelig] skada på hjärtats muskel (hjärtinfarkt).

Nedsättning:

förlust [tab] eller avvikelse av en psykologisk, fysiologisk eller anatomisk struktur eller funktion. Denna är inte nödvändigtvis självupplevd, utan kan ha upptäckts [er måske blevet opdaget] i samband med klinisk observation. Jämför detta med invaliditet, då förlusten eller avvikelsen (nedsättningen) påverkar förmågan [evnen] att utföra en aktivitet.

Nekros:

summan av de morfologiska förändringar som tyder på celldöd.

Neurodegenerativa sjukdomar:

sjukdomar som utmärks av nedbrytning (degeneration) av nerver, däribland MS, Parkinsons sjukdom, sjukdom som angriper de motoriska nervcellerna samt Alzheimers sjukdom.

Neurotransmittorer:

ett ämne [stof] från ett neuron, som passerar genom en synaps för att antingen [enten] stimulera eller hämma en målcell.

Nukleinsyra:

förvarar informationen i arvsmassan i form av DNA och RNA. Nukleinsyrorna är kedjelika [kæde-] föreningar bestående av upprepade [gentagne] enheter, som i dubbelhelixen i DNA eller i RNA-strukturen.

Nystamus:

en ofrivillig, snabb [hurtig], rytmisk rörelse [bevægelse] hos ögat [øjet].

Ödem:

Svullnad p.g.a. onormalt stora mängder vätska i vävnaden [væske i vævet].

Oligoklonala band:

olika [forskellige] antikroppsmolekyler som ses som separata band vid elektrofores; en metod som separerar laddade partiklar genom deras vandringshastighet i en polymermatrix som har anslutits till ett elektriskt fält. Partiklarna skiljs åt efter storlek [størrelse]. Vid elektrofores av en MS-patients ryggmärgsvätska [rygmarvsvæske], innehållande förhöjda antikroppsnivåer, separeras antikropparna i oligoklonala band som består av de olika typerna av antikroppsmolekyler. Inte [ikke] alla MS-patienter har dock oligoklonala band, och oligoklonala band är inte specifikt för MS.

Omvänt transkriptas:

ett virusenzym som kan vända den normala riktningen [retning] på överföringen av information. I normala fall överförs genetisk information från DNA till RNA till protein (Francis Cricks centrala tes), men omvänt transkriptas framställer DNA från RNA.

Optisk neurit:

inflammation i synnerven.

Paraklinisk:

det som utförs utanför kliniken; inte [ikke] på läkarens [lægens] praktik. Parakliniska tester kan utföras i ett laboratorium (blodprov) eller med hjälp av specialinstrument (röntgen eller MR-kamera).

Pares:

lätt eller ofullständig paralys.

Parestesi:

onormala neurologiska förnimmelser, t.ex. domningar, stickningar, sveda, krypningar [følelsesløshed, kriblen, svie, stik] och hyperestesi (förhöjd känslighet [følsomhed]).

Paroxysmal:

återkommande i spasmer eller anfall.

Patogener:

sjukdomsalstrande mikroorganismer.

Patofysiologi:

läran om den störda [forstyrrede] funktionen vid en sjukdom - de grundläggande sammanhangen bakom en arts funktion med inblandade fysiska och kemiska faktorer och förlopp.

Patologi:

de kroppsliga avvikelser som har förorsakats av sjukdomen.

Penetrans:

andelen individer med en särskild uppsättning gener (genotyp) som uttrycker denna karaktär i fenotypen.

Placebo:

en inaktiv substans som tjänar som jämförelse [sammenligning] vid prövningen av nya läkemedel. Det ges på samma vis och med identisk form som det aktiva medlet (intravenöst, i ett gult piller, som en grön vätska o s v).

Plaque:

ett område med ärrvävnad [arvæv] i hjärnan eller ryggmärgen [marven]; kallas också för lesion

Plasmid:

självständigt DNA i bakterier som ligger som en ögla [løkke] utanför kromosomerna i cytoplasman. Plasmider kan spela en viktig roll vid ett bakteriellt motstånd mot antibiotika eftersom gener kan överföras från en bakterie till en annan inuti [inden i] en plasmid. Denna genöverförande egensk/glossary.html#end_point" använder bioteknikerna sig av när de för in användbara [anvendelige] gener i bakterier.

Pneumoni:

lunginflammation [lungebetændelse] med infiltrat.

Polygenisk:

bestäms av effekten av flera olika [forskellige] gener.

Polymorfism:

det regelbundna och samtidiga uppträdandet av två [to] eller fler alleler av en gen i en enda [eneste] inavlad population, där frekvensen av de sällsyntare [sjældnere] allelerna är högre än vad som förväntas av bara upprepad [gentagen] mutation (vanligtvis mer än 1%).

Prevalens:

antalet individer med en sjukdom vid en viss tidpunkt i förhållande till det totala antalet individer. Vanligen: antalet individer med en sjukdom per 100.000 av totala antalet.

Primärt progressiv MS:

vanligtvis upplever personer med denna MS-typ inga tydliga attacker [angreb], remissioner eller tillfrisknande [helbredelse], utan [men] blir med tiden allt mer invalidiserade. Denna MS-form är vanlig hos individer som utvecklar sjukdomen efter 40 års ålder (cirka 25% av alla MS-patienter). Primärt progressiv MS är en av fyra MS-typer (benign, skovformad [anfaldsvis], sekundärt progressiv).

Protein:

en grupp stora livsviktiga molekyler uppbyggda av aminosyror som har förenats i en sträng och vridits till en komplex form.

Proton:

en positivt laddad partikel i atomkärnan med samma laddning som elektronens negativa laddning. Protonen utgör på egen hand väteatomens [brint-, vannstoffatomens] kärna [kerne].

Protontäthetsbild:

en typ av MR-bild där radiopulserna har ändrats för att tydliggöra MS-lesionerna nära ventriklarna.

Psykologisk:

gäller sinnet.

Psykos:

en allmän beskrivning av mentala störningar [forstyrrelser], där den mentala funktionen är tillräckligt störd [forstyrret] för att kraftigt inverka på patientens förmåga [evne] att hantera de normala kraven i livet.

Raffinering:

isolering av en enda proteintyp från alla andra proteiner och eventuella föroreningar.

Ranviers nod:

litet hål [hul] mellan näraliggande segment av myelin.

Receptor:

en molekylstruktur inom eller på en cells yta [overflade] som selektivt binder till ett specifikt ämne [stof] och förorsakar en specifik fysiologisk effekt.

Rekombinant:

något som har tagits från två [to] olika källor [forskellige kilder]. Rekombinanta proteiner framställs av DNA som har kombinerats från två olika källor genom genteknik, och inte [ikke] genom förädlingsförsök.

Renal:

gäller njuren [nyren].

Restriktionsendonukleas:

en grupp bakterieenzym som känner igen [genkender] specifika bassekvenser i DNA-kedjan [kæden] och kapar denna när sekvensen uppträder. Resultatet blir en serie förutsägbara DNA-fragment. Olika [Forskellige] restriktionsendonukleaser kapar DNA-kedjan på olika platser.

Retning-kontraktionskoppling:

händelsekedjan [-kæden] som startar med en muskelretning i och med nervimpulsernas ankomst och slutar med att muskelfibrerna dras samman [sammentrækkes] (kontraherar).

Retrobulbär neurit:

inflammation bakom ögat [bag øjet].

Ribonukleinsyra (RNA):

en enkelsträngad nukleinsyra som innehåller sockerarten ribos. RNA överför genetisk information från cellkärnans DNA till ribosomerna i cytoplasman, där den används som konstruktionsplan vid proteinframställningen.

Ribosom:

en grupp partiklar i cytoplasman som är platsen för proteinframställningen. De innehåller RNA och protein.

Rizotomi:

kirurgisk genomskärning av en nervrot i ryggmärgen [marven] eller hjärnan.

Rombencefalon (ruthjärnan):

området i hjärnan innefattande pons, medulla och cerebellum. Rombencefalon samordnar som en enhet motorik (rörelser [bevægelser]), kroppshållning, balans och sömnmönster [søvn-], och styr omedvetna [ubevidste] men livsviktiga funktioner såsom andning [vejrtrækning] och blodcirkulation.

---

Schwann-cell:

en specialiserad cell som omsluter ryggradens axoner med extremt god elektrisk isoleringsförmåga [-evne].

Sekundärt progressiv MS

med tiden kan skovformad [anfaldsvis] MS utvecklas till sjukdomens sekundärt progressiva form, även [også] om de två [to] sjukdomstyperna inte går att helt skilja åt. Vid sekundärt progressiv MS blir inte [ikke] patienten fullständigt frisk [rask] efter återfallen [tilbagefaldene], och utvecklingen mot invaliditet sker också oberoende av återfall. Sekundärt progressiv MS är en av fyra MS-typer (benign, primärt progressiv, skovformad [anfaldsvis]).

Sfinkter (sphinkter):

ett ringformat band av muskelfibrer som drar ihop [indsnævrer] en kanal eller försluter [lukker til] en naturlig öppning [åbning].

Skovformad [anfaldsvis] MS:

"relapsing-remitting" MS, en av fyra typer (benign, primärt progressiv, sekundärt progressiv MS), vilken kännetecknas av attacker [angreb] åtföljda av remissioner med fullständigt eller nästan fullständigt tillfrisknande [helbredelse]. Allmän invaliditet tilltar som regel med tiden.

Slutpunkt:

när ett förlopp har slutförts [er fuldførd] med en mätbar [målelig] eller iakttagbar effekt. I kliniska prövningar uppstår detta då [når] den undersökta behandlingen får en mätbar effekt på sjukdomen.

Somatosensorisk:

upplevelsen av kroppen, dess rörelser [bevægelser] och hållning.

Spasm:

en plötslig, våldsam och ofrivillig sammandragning [-trækning] av en muskel eller muskelgrupp, med ofrivilliga rörelser och sträckningar [bevægelser og forstrækninger].

Stabilitet:

ett mått på en molekyls förväntade livslängd [levealder]. Denna kan variera med temperaturen och ifall magen, levern eller njurarna [nyrerne] har brutit ner (metaboliserat) den eller inte [ikke].

Studiepopulation:

patienter som deltar i en klinisk prövning; både de som tar ett aktivt läkemedel och de som tar placebo.

Symptom:

subjektiva förändringar vid en sjukdom, eller av en patients tillstånd. Sådana [Slike] förändringar märker patienterna själva. Muskelryckningar [trækninger] och -trötthet [-træthed] är exempel på sjukdomssymptom.

T1-vägd bild:

En typ av MR-bild där radiopulserna har ändrats för att tydliggöra äldre lesioner. När ett kontrastmedel används samtidigt kan man också se nya lesioner.

T2-vägd bild:

En typ av MR-bild där radiopulserna har ändrats för att visa både nya och gamla lesioner: ofta använd vid MS-diagnostik. Områden med mycket [meget] vätska (MS-lesioner, vätskefyllda ventriklar) avger en stark ljus [lys] signal.

T-cell

en lymfocyt som främst tar hand om kontrollen av cell-medierade immunreaktioner och utvecklingen av B-celler. T-cellerna samordnar immunsystemet med hjälp av sin produktion av lymfokiner (hormon).

Tecken [Tegn]:

en objektiv meningsfull förändring vid en sjukdom. Sådana [Slike] förändringar upptäcks [opdages] av läkaren [lægen], till skillnad [forskel] från patientens egna intryck (symptom). Förändrade reflexer, fynd på MR-bilder eller paralys är exempel på sjukdomstecken.

Tetani:

en förhöjd retbarhet [excitabilitet] hos nerver och muskler som karakteriseras av muskelryckningar [-trækninger] och kramper.

Tics:

ofrivilliga, tvångsmässiga, upprepade [gentagne] och stereotypa rörelser [bevægelser], mest vanliga i ansiktet och axlarna [skuldrene].

Tissue plasminogen activator (TPA):

en i blodådrorna frisatt faktor som aktiverar blodenzymet plasminogen vilket bryter ner blodproppar [tromboser] samt förbättrar blodflödet [strømmen]. Rekombinant TPA (vävnadsaktivator) används som akutbehandling av bl a hjärtinfarkt och slaganfall [slagtilfælde].

Tillväxthormon:

ett hormon som stimulerar den naturliga tillväxten. Bristtillstånd [Mangel] leder till nedsatt tillväxt såsom dvärgväxt, vilket kan botas genom [ved] injicering av rekombinant tillväxthormon.

Toniskt anfall:

en typ av anfall som karakteriseras av en konstant anspänning.

Transmissionsbar:

förmåga [evne] till överföring från en person eller art till en annan.

Transfektion:

förloppet för att transplantera DNA från en art in i en annans arts cell.

Transkription:

det förlopp som överför (transkriberar) genetisk information från DNA till RNA.

Translation:

förvandlingen av ett kodat meddelande (i RNA) för ett proteins aminosyresekvens till proteinet självt.

TNF (tumörnekrosfaktor):

ett cytokin aktiverat av T-celler som i första hand dödar tumörceller in vivo och in vitro.

Utbyte:

den mängd substans som framställs inom [inden for] en viss tidsperiod.

Vasodilatation:

kärlutvidgning [karudvidelse], eller ökning av ett blodkärls inre diameter, vilket skapar ett ökat blodflöde [blodstrøm].

Venol:

en liten ven [lille vene].

Ventriklar:

hålrum inuti [inde i] hjärnan som är fulla av cerebrospinalvätska.

Virus:

en liten [lille] infektiös partikel som består av DNA omgiven av ett skyddande proteinlager.

Vit substans:

del av hjärnan och ryggmärgen [marven], bestående av nervfibrer.

Yta [overflade]

ett föremåls yttersida.

Informationen på denna sida uppdaterades/kontrollerades senast den:

20.11.2000

Hem | Länkar | Anmälan [anmeldelse] och feedback | Sökmotor och webbplatskarta [websitekort] | Ordlista [glosar] | Lokal information | Hjälp | Berätta för en vän | Friskrivningsklausul [ansvarsfraskrivelse] | Schering